Nattfågels känsla för sekt: Regler som utmanar

Han läste högt ur sin mapp från pallen, som snudd på hade blivit till en predikstol.

Regel ett: visa respekt genom att komma i tid på morgonen och efter alla raster.

Så långt var jag med och resten av publiken också.

-Ingen som har något att invända? Ok, då fortsätter vi.

Regel två, regel tre…

-Ingen får lämna lokalen mitt under pågående föreläsning eller övning.

Sektvarning.

Invändningar?

-Men om man behöver gå på toa då?” var det någon djärv person som frågade. Svaret blev att man fick sköta sådana affärer på rasterna.

Och så kom något som fångade min uppmärksamhet. Ingen mat eller dryck inne i lokalen. Att tuggummi var förbjudet struntade jag i, för jag använder aldrig tuggummi. Men varför skulle vi inte få äta här inne?

Förklaringen blev att många människor tar till något att stoppa i munnen när det blir obehagligt. Som en flykt.

Vad var det som skulle bli obehagligt, kunde väl jag undra. Det är ett seminarium!

-Det här kommer att bli en resa i er själva. Ni kommer att upptäcka saker om er själva som ni inte visste innan (blaha blaha) och många kommer att stöta på sådant som ni inte gillar.

Jag formligen kokade inombords. Ok, så i princip skulle jag nu gå med på att inte veta när jag kunde äta nästa gång? Var det någon i församlingen som ens varit i närheten av en träningslokal och begrep sig på den lilla detaljen om mat för att inte förtvina?

Men så kom jag fram till en kompromiss med föreläsarens ledning.

Det här skulle bli ett seminarium på fyra dagar. Under fyra dagar skulle jag leva efter regler som jag aldrig någonsin mer skulle behöva leva efter.

Ok, jag ger det en chans. Jag är större än så. Inga fler bananskal och vattenflaskor under stolen, då. Du kan fortsätta.

Ingen klocka. Tiden då vi var i rummet var oväsentlig, och han själv och assistenterna skulle hålla redan på tiden åt oss.

Deltagande. Ni måste delta! Participate! Om ni inte deltar har ni betalat en massa pengar i onödan!

Och stå upp när ni får ordet. För att alla ska höra och se vem som talar. Inga läkemedel eller droger under de här fyra dagarna. Om ni röker, rök inte. Om ni dricker, drick inte. Om ni får ont i huvudet, ta inte någon huvudvärkstablett. Ok, om ni har någon sjukdom och behöver medicin… Naturligtvis, jag vill inte ta livet av er. Men låt er känna under seminariet. Låt dig vara orolig om du är orolig. Om du har ont, fundera på varför istället för att bedöva det. Lär dig mer om dig själv. Det var hela poängen.

Allt som sägs här inne stannar här inne. Visst. Det vi gör stannar mellan oss - berätta inte för någon annan vad ni har gjort under det här seminariet. Varför? För då förstör ni ju seminariet för andra som vill gå. Eller hur...

Byt plats efter varje paus. Sitt aldrig bredvid en och samma person två gånger under föreläsningarna. Lär känna varandra, prata med varandra. När de här fyra dagarna har gått kommer ni att ha växlat ord med 250 personer, bekantat er med några och kanske funnit ett par vänner.

Du, jag är inte här för att vara social. Jag pratar inte med folk om de inte har något vettigt att säga. Jag skiter väl i de andra här inne. Men visst, jag är större än så.

Det blev sammanlagt tio regler, har jag för mig. Den enda som störde mig var matregeln. Jag använder aldrig läkemedel och inte droger heller ändå. Innan jag flyttade ihop med min älskade man fanns det aldrig ens alvedon hemma. Något som min far undrade över ett par gånger när han hälsade på mig. Får du aldrig ont i huvudet, du? Nej, svarar jag. Om jag skulle få det, så vet jag vad det beror på – vätskebrist eller kanske sömnbrist. Jag dricker ett glas vatten och går och sover ett par timmar om jag behöver. När jag vaknar känns det bra igen. Numera ser vårt badrumsskåp ut som en konkurrent till Apoteket. Det blir så när man är gift med en läkare som anser att läkemedel är till för att användas.

Så jag började fundera över vad jag skulle ha med mig för att inte bli hungrig under pågående session. Handla mat när jag kommer hem och ta med nästa dag. Lagad mat i pauserna så får jag inte proteinbrist. Ok, så får det bli. Jag är större än så.

Det var dags för paus och dagens första utmaning. Lämna inte rummet förrän du har hittat någon som du ogillar, och bjud den personen att äta lunch med dig.