Sanera skolan från oduglingar

Hur fan kan en årskurs nia sitta och vräka ur sig i tv:
-Titta inte på mig, jag mår illa!
Det var kommentaren som Melker fick i dagens avsnitt av Matakuten när han med resoluta steg klampade in i textilsalen med armarna i kors och avkrävde ett svar på vem som rivit ned en lapp han satt upp. (Vilka stolta föräldrar den eleven måste ha... Han såg typiskt ointelligent ut.)

Melkers taktik fungerar inte 2008
Jag har en del erfarenhet av att umgås med grundskoleelever, så det var med bävan jag såg hans intågande. Jag visste att det skulle skita sig. En högljudd andel av eleverna i många skolor beter sig som om de aldrig hade haft en mor eller far som berättat för dem hur man uppför sig. Eller har förändrarna till den sortens värdelösa människor fullt upp själva med sitt eget dåliga sociala uppförande? Så att Melkers taktik skulle misslyckas kapitalt var självskrivet, men det visste inte han. Han trodde att han med lite auktoritär röst och bryskt uppseende skulle få de där finniga tonåringarna att huka sig. Men det funkar inte så år 2008 i ett svenskt skolsystem som började sin färd utför branten för redan 20, 30 år sedan.

Varför uppmuntras dåligt uppförande?
Varför får elever fortsätta att bete sig på det där sättet? Varför låter föräldrar sina barn uppföra sig som vill i skolan? Varför uppmuntrar skolan elevernas dåliga beteende? För jag kan inte se något annat än att det måste upplevas som en uppmuntran när läraren inte tar tag i så kallade "oroliga elever", vilket på vanligt språk betyder idioter som inte platsar bland normalbegåvade barn.

Jag blir så förbannad.

Lama lärare, ytterligare bakbundna av rädsla för anklagelser om rasism, oförståelse för "barn med särskilda behov" och en knäpp på näsan uppifrån.

Jag har lösningen på problemet
Men det är inte så förbannat svårt.

• Revolutionera skolan genom att dela upp elever i särskilt begåvade, normalbegåvade och hopplösa, otrevliga avkommor.
• Premiera studieframgångar, ställ krav utifrån individens förutsättningar och bestraffa oacceptabelt uppförande.
• Involvera (det vill säga, ställ krav på) föräldrar och andra förmyndare. Ta efter Kinas skolsystem mer och fasa ut felriktad elevdemokrati.

Hur svårt kan det vara? Det är bara att fråga sig vilken befolkning Sverige vill ha om fem, tio och 20 år. För vidriga barn växer upp och blir socialfall och kriminalfall. Vi behöver inte fler såna i det här landet.

Jämställdheten kväver oss: BDSM är ömhet, inte misshandel

Moralpanik så att det bara skvätter tantparfym och instängd acceptans för andra sexuella preferenser än dem som tydligen måste äga rum hos herr och fru Svensson. Med lampan släckt. Och under täcket, förstås. Där onani och petting är fult, där sexfantasier måste undanträngas och där scener som tagna ur en välgjord porrfilm bara inte kan vara kvinnans eget val.

Flera uppretade läsare har hävt ur sig kritik mot Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg Jämställdheten kväver oss och framför allt fokuserat på formuleringen ”ett slag över munnen på en kvinna kan vara ett ömhetstecken”.

Det fick socialtanterna och alla andra som bara måste vara politiskt korrekta att surna till, sätta händerna i sidan och stampa med sina lågklackade skor. Så här får det minsann inte gå till! Någon uppmanade till och med aktuella skribenter att besöka närmsta kvinnojour för att få sig en titt på vad misshandel i hemmet kan ställa till med.

Backa ett par steg.

Är det ingen i skaran av självutnämnda samhällsexperter som någonsin har hört talas om begreppet BDSM?

Där existerar inte jämställdhet. Av det enkla skälet att det inte är upphetsande för den som gärna ägnar sig åt dominanslekar, oavsett på vilken sida om det mycket tydliga strecket de står. Där kan såväl verbal förnedring som handgriplig bestraffning, med eller utan verktyg, leda till den högsta av tillfredsställelse hos båda parter.

Ett sunt BDSM-förhållande är en relation mellan två eller fler samstämmiga individer där den undergivna parten vill lägga sin bestämmanderätt åt sidan. Där tas den inte ifrån dem av någon som systematiskt misshandlar.

Det kanske inte var BDSM som skribenterna hade i åtanke när de skrev den omtalade meningen, men det är en möjlig tolkning. Och där har ingen gormande kärring rätt att fördöma. Det finns människor som gillar hårda och plågsamma sexlekar. Det finns till och med de som gillar att bli pissade på, strypta, piskade tills blodet sipprar fram, utlånade till främmande män och/eller kvinnor och som inte vill annat än att vinna lydnadspris, med eller utan halsband.

Så länge det handlar om mentalt friska människor som självmant har valt ett sådant förhållande, har ingen annan rätt att komma och peka finger och fördöma.

Och den som inte tror mig har aldrig upplevd Det blå.

Livet utanför tullarna

Sommarblomster krampaktigt stretande, spretande i nävarna på en grå dam. Storstaden breder ut sig, men kan aldrig ta naturen ur människan. Om än så oansenligt som ogräs, plockas de, tas med hem och påminner om hur det är meningen att vi ska bo och leva.

Stadsbor med sina asfaltshundar, bland bilar, avgaser och stressade själar. Längtar de tillbaka till ren luft, skogsdagg och sjöstänk? Jag tror att de gör det.
Vi har det inbitna östermalmsbarnet som just upptäckt världen utanför tullarna. Där man kan köpa en villa för samma pengar som man knappt får en etta med kokvrå på Kungsholmen för. Och ändå få pengar över till en gräsklippare och solpaneler på taket.

Att upptäcka att det går att bo, arbeta, leva och utvecklas som människa på en plats som inte är infekterad av en miljon andra. Att lappsjukan inte är ett konstant tillstånd där barnen kan springa barfota eller hunden slipper pinka på lyktstolpar.

Där plockar man också sommarblomster. Trots att det inte behövs.

Hamburgare, viktväktargodis och skamsenhet

Hon sitter där och tuggar långsamt. Försöker se ut som om hon är helt ensam i tunnelbanan, oberörd, försjunken i avkopplade tankar. Fingertopparna är fulla av fett och salt och efter varje omtag gnuggar hon pretentiöst, överdrivet moget och vuxet, fingertopparna mot varandra över påsens öppning som för att signalera, Jag vet att jag äter offentligt, men jag kan föra mig.

Något osjälvständigt stycke medelålders kvinna i alldeles för lång jacka mumsar skamset på en kanelbulle från Pressbyrån vid en tidpunkt då de flesta just har ätit frukost.

Och någon hoppfullt förledd och förvuxen dam har en hel påse full med sockerfria karameller och viktväktar-chokladkakor i knät. Påminner mig om framsidan på boken ”Varför gör de inte som vi säger?” där en fet dam frågar sin läkare om hon ska äta bantningsmaten före eller efter den vanliga maten.

Varför är det så?
Varför mosar folk i sig hamburgare, hinkäter karameller och trycker i sig kanelbullar när de reser? Och förresten, varför ser jag främst kvinnor bete sig så? Det är sällan jag ser en kille eller en man äta en hel måltid ombord kommunala transportmedel. Grabbar kan sitta och käka godis och – om de har den matkulturella begåvningen – solrosfrön och pumpakärnor. Men inte hela måltider. Det har i alla fall inte jag sett i samma utsträckning.

Och jag kan irritera mig på hur de kan sitta med nävarna fulla av choklad och sedan beklaga sig över bilringarna som sakta men säkert växer till orediga proportioner.

Ät var du vill. Ät vad du vill. Men ta ansvar för vad du äter och stå för det. Kladda så mycket du vill med dina pommes frites och din dressing, men sitt rakryggad och var närvarande när du gör det. Och våga inte spilla på mig.

Får och ulldoftande händer

Tänk att kunna bo i en storstad och på knappt tio minuters promenad från lägenheten ändå ha både kor och får i allmänna hagar.
Ljudet av upprivet gräs lockade tre får att komma fram och hälsa, och de lät sig gärna och helt oförskräckt klappas och gosas med. Har du sett hur gulligt ett får slumrigt halvsluter sina ögon när man killar det i ansiktet?
Mina händer doftar fortfarande ull. Jättemysigt.

Förnedring går i arv

Kommer ni ihåg skolan nere i Malmö som kommunen beslöt stänga för att eleverna inte kunde uppföra sig som människor? Med en rektor som journalförde varenda händelse, allt från oacceptabelt språk till fysiska attacker? Det var en handlingskraftig kvinna, må jag säga, som myndigheterna valde att straffa genom att schasa ut samtliga ur skolbyggnaden och låsa efter dem.

Det skulle skickas signaler till stökiga elever och deras föräldrar, sades det.

Och nu fick vi lite mer information om vad det var som hände, tack vare en dokumentär som sändes i SVT härom kvällen.

Här fick vi möta eleverna igen, traumatiserade skolterrorister som enligt egen utsago var vana en helt annan uppfostringsmetod än den som svensk lagstiftning propagerar för. Ett ständigt hot om stryk i hemmets hägn ska ha varit anledningen till att de varit exemplariskt skötsamma så länge fadersgestalten varit i närheten.

Vilket också, med en något exotisk logik, naturligtvis var anledningen till att de kunde bära sig åt som de gjorde i skolan – de visste att ingen lärare skulle bära hand på dem och därför vågade de bete sig som grovt beteendestörda barn, långt ifrån resonabla med svenska lärares kan-du-vara-snäll.

Men samtidigt som dessa grabbar här vittnade om hur aggressiva deras misshandlande fäder gör dem, och hur förnedrade de kände sig varje gång ett knytnävsslag eller en örfil landat i ansiktet, tvekade inte hälften av dem när journalisten ställde den uppenbara frågan:

-Kommer du att slå dina egna barn?

Svaret blir alltså det mycket störande
-Ja. Det är så man lär sig.

Hur tänker man för att komma fram till den slutsatsen?

Neongula pumps och en vit pitbull

Neongula pumps, gråvitsvarta knästrumpor, grå kjol, grå top och platinablonderat hår. Och i vänster hand, ett koppel, som - en meter längre - ned slutar i en hårt åtsittande kedja runt halsen på en vit putbull.
Hon fick en hel del brännande blickar som hon trippade genom gallerian.

Men vad ville hon signalera med den utstyrseln?
Kanske
-Jag är så sexig att jag måste ha den här vakthunden för att du inte ska våldta mig.

Alternativt
-Jag håller alla mina hundar i koppel.

Hon får väl se ut hur hon vill, men tragiskt är det när folk degraderar intelligenta varelser till accessoarer.