Sommarblomster krampaktigt stretande, spretande i nävarna på en grå dam. Storstaden breder ut sig, men kan aldrig ta naturen ur människan. Om än så oansenligt som ogräs, plockas de, tas med hem och påminner om hur det är meningen att vi ska bo och leva.
Stadsbor med sina asfaltshundar, bland bilar, avgaser och stressade själar. Längtar de tillbaka till ren luft, skogsdagg och sjöstänk? Jag tror att de gör det.
Vi har det inbitna östermalmsbarnet som just upptäckt världen utanför tullarna. Där man kan köpa en villa för samma pengar som man knappt får en etta med kokvrå på Kungsholmen för. Och ändå få pengar över till en gräsklippare och solpaneler på taket.
Att upptäcka att det går att bo, arbeta, leva och utvecklas som människa på en plats som inte är infekterad av en miljon andra. Att lappsjukan inte är ett konstant tillstånd där barnen kan springa barfota eller hunden slipper pinka på lyktstolpar.
Där plockar man också sommarblomster. Trots att det inte behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar