Jämställdheten kväver oss: BDSM är ömhet, inte misshandel

Moralpanik så att det bara skvätter tantparfym och instängd acceptans för andra sexuella preferenser än dem som tydligen måste äga rum hos herr och fru Svensson. Med lampan släckt. Och under täcket, förstås. Där onani och petting är fult, där sexfantasier måste undanträngas och där scener som tagna ur en välgjord porrfilm bara inte kan vara kvinnans eget val.

Flera uppretade läsare har hävt ur sig kritik mot Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg Jämställdheten kväver oss och framför allt fokuserat på formuleringen ”ett slag över munnen på en kvinna kan vara ett ömhetstecken”.

Det fick socialtanterna och alla andra som bara måste vara politiskt korrekta att surna till, sätta händerna i sidan och stampa med sina lågklackade skor. Så här får det minsann inte gå till! Någon uppmanade till och med aktuella skribenter att besöka närmsta kvinnojour för att få sig en titt på vad misshandel i hemmet kan ställa till med.

Backa ett par steg.

Är det ingen i skaran av självutnämnda samhällsexperter som någonsin har hört talas om begreppet BDSM?

Där existerar inte jämställdhet. Av det enkla skälet att det inte är upphetsande för den som gärna ägnar sig åt dominanslekar, oavsett på vilken sida om det mycket tydliga strecket de står. Där kan såväl verbal förnedring som handgriplig bestraffning, med eller utan verktyg, leda till den högsta av tillfredsställelse hos båda parter.

Ett sunt BDSM-förhållande är en relation mellan två eller fler samstämmiga individer där den undergivna parten vill lägga sin bestämmanderätt åt sidan. Där tas den inte ifrån dem av någon som systematiskt misshandlar.

Det kanske inte var BDSM som skribenterna hade i åtanke när de skrev den omtalade meningen, men det är en möjlig tolkning. Och där har ingen gormande kärring rätt att fördöma. Det finns människor som gillar hårda och plågsamma sexlekar. Det finns till och med de som gillar att bli pissade på, strypta, piskade tills blodet sipprar fram, utlånade till främmande män och/eller kvinnor och som inte vill annat än att vinna lydnadspris, med eller utan halsband.

Så länge det handlar om mentalt friska människor som självmant har valt ett sådant förhållande, har ingen annan rätt att komma och peka finger och fördöma.

Och den som inte tror mig har aldrig upplevd Det blå.