Hon sitter där och tuggar långsamt. Försöker se ut som om hon är helt ensam i tunnelbanan, oberörd, försjunken i avkopplade tankar. Fingertopparna är fulla av fett och salt och efter varje omtag gnuggar hon pretentiöst, överdrivet moget och vuxet, fingertopparna mot varandra över påsens öppning som för att signalera, Jag vet att jag äter offentligt, men jag kan föra mig.
Något osjälvständigt stycke medelålders kvinna i alldeles för lång jacka mumsar skamset på en kanelbulle från Pressbyrån vid en tidpunkt då de flesta just har ätit frukost.
Och någon hoppfullt förledd och förvuxen dam har en hel påse full med sockerfria karameller och viktväktar-chokladkakor i knät. Påminner mig om framsidan på boken ”Varför gör de inte som vi säger?” där en fet dam frågar sin läkare om hon ska äta bantningsmaten före eller efter den vanliga maten.
Varför är det så?
Varför mosar folk i sig hamburgare, hinkäter karameller och trycker i sig kanelbullar när de reser? Och förresten, varför ser jag främst kvinnor bete sig så? Det är sällan jag ser en kille eller en man äta en hel måltid ombord kommunala transportmedel. Grabbar kan sitta och käka godis och – om de har den matkulturella begåvningen – solrosfrön och pumpakärnor. Men inte hela måltider. Det har i alla fall inte jag sett i samma utsträckning.
Och jag kan irritera mig på hur de kan sitta med nävarna fulla av choklad och sedan beklaga sig över bilringarna som sakta men säkert växer till orediga proportioner.
Ät var du vill. Ät vad du vill. Men ta ansvar för vad du äter och stå för det. Kladda så mycket du vill med dina pommes frites och din dressing, men sitt rakryggad och var närvarande när du gör det. Och våga inte spilla på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar